Ena dagen tycker jag att allt funkar så bra med low carb som jag hållt på med från och till! Visst funkar det , jag går ner i vikt! 5 kilo på fyra veckor gjorde mig överlycklig och jag sa till mig själv att inte tappa motivationen!
Vad gjorde jag!? På semestern och dagar hit och dit? Jo, jag tappade motivationen! Visst, man måste unna sig! Det har jag lärt mig! Annars funkar det inte i längden och jag tillåter mig själv att unna mig det där lilla extra när jag känner för det!
Andra dagar tänker jag:
"ah jag äter exakt vad jag vill och tränar"
Dock har jag svårt för att hålla det till en måttlig mängd när jag tänker så, då åker jag tillbaka till det gamla vanliga! Och tänker!? Varför ska jag plåga mig själv och låtsas att jag inte behöver den där goda beasåsen och dom
där goda friterade sliskiga äckliga sakerna, eller dom där goda pizzorna!
Det andra alternativet är ju såklart det som kommer hålla i längden, det fattar ju vem som helst! Att äta MÅTTLIGT och träna!
Kör helt enkelt på en blandning ett tag framöver!
Träningen är där! Jag tar varje dag som den kommer! Stressar inte, ska nå mitt mål, det vet jag att jag kan. MEN det kan inte ske på en vecka eller två!
Ger mig själv en eloge för att jag faktiskt försöket träna någon eller några dagar i veckan! Orbitreken finns där, placerad i mitt hem, joggingskor är inköpta, iphonen är laddad med massa bra taggande musik, runkeepern som taggar mig i alla dess olika aktiviteter, det är bara att köra... Eller fortsätta! Det kommer blir bättre, det ska bli bättre!!
Runkeepern pressar en genom
att skicka iväg mejl om
Man inte använt den på någon dag! "har du tappat motivationen" "var blir du av"
Då kan jag läsa det med ett leende på läpparna för jag vet att jag kämpar på min orbitrek hemma när jag inte använder appen!
Så det så.....
~Sandra Nilsson~
Location:Jobb
